Patellaluxation

Hej!

 

Jag heter Lo och det här är min erfarenhet av att få min knäskål ur led. I skrivande stund var det 16 dagar sedan det hände. Det var första gången detta hände mig. Jag hoppas också att det ska vara den enda gången det händer mig. Även om risken är större att det händer nu igen när det hänt en gång. Däremot sa min läkare att risken för återfall inte är lika stor eftersom att det hände mig i vuxen ålder (28 år).

 

Jag hade långt innan detta upplevt mitt ena knä som "dåligt". Jag var ofta öm och kunde uppleva smärta och obehag om jag t ex sprungit eller gått längre promenader. Hur relevant detta är till att knäskålen till slut gick ur led vet jag inte. Men min känsla är att det hängde ihop. 

Jag dansade när det hände. Det var en dans som utgick mycket från att stå och hoppa små hopp på stället i takt till musiken (jag kände redan under dessa hopp hur mitt knä började klaga, men det var en känsla jag var van vid under ansträngning så jag lät inte det stoppa mig). I slutet av dansen skulle vi alla göra vår bästa pose som avslutning. Jag tänkte gå all in och laddade för en riktigt cool pose där jag skulle gå ner på knä och föra armarna mot luften. Jag minns inte exakt hur det hände därifrån men jag tror att jag halkade i det blöta gräset och plötsligt låg jag på mage och skrek. Jag kände direkt att min knäskål inte satt där den brukar sitta. Det var en väldigt srkämmande känsla, men den var ändå väldigt intuitiv och jag förstod direkt vad som hade hänt. 

Jag fick hjälp att lägga mig på rygg igen och insåg att jag måste sträcka ut benet. Jag skrek väldigt mycket och folk runt om blev väldigt oroliga. Med hjälp av några andra lyckades jag sträcka ut benet och jag hade tur nog att knäskålen hoppade tillbaka av sig själv. Alla har inte den turen så det var något jag nu i efterhand är väldigt glad över. 

 

En på platsen ringde 1177 för rådgivning. Jag fick till slut prata med dom, men dom hade inget vettigt alls att säga i det läget. Dom sa ungefär att jag skulle vila och avvakta. Som tur var fanns det en sjuksköterska i närheten som kom för att hjälpa. Den sa direkt att jag måste till akuten för att röntga, speciellt eftersom att det var första gången det hände mig. Jag blev buren till en bil och körd till akuten.

 

Kort om 1177: under tiden jag var hos akuten hade dom ringt upp igen och lämnat ett röstmeddelande om att jag måste åka till akuten. Jag vet inte vad deras miss från början var, men dom försökte åtminstone rätta till det sedan. 

 

På akuten gick det smidigt. Jag fick vänta 5-10 minuter innan jag fick träffa en sköterska, och fick sedan direkt åka bort till röntgen. Jag fick först ta 4 bilder på röntgen när jag låg ner. När jag sedan väntade på att träffa läkare så kom dom till mig och sa att dom ville ta ytterligare bilder. Det kändes lite nervöst men det var bara att dom ville ta några bilder när jag stod upp också. Efter detta fick jag vänta kanske 30-40 minuter innan jag fick träffa läkaren. Läkaren sa att röntgen såg bra ut, jag hade ingen skada på skelettet eller så. Jag fick en remiss till en ortoped som skulle fixa en ortos till mitt knä (ett slags stöd, eller knäskydd). Ortosen använder jag fortfarande och fick sagt att jag skulle ha den 6-8 veckor. Jag fick även låna ett par kryckor på sjukhuset som jag skulle ha så länge jag behöver dom. Idag, efter 16 dagar, har jag fortfarande kryckorna. Jag fick skarpa order om att genast höra av mig till en fysioterapeut (sjukgymnast).

Jag fick sedan mitt knä klätt i förband och fick veta att jag skulle bli återkallad om 6-8 veckor för uppföljning.

 

Besöket hos akuten kostade mig 300 kr.